måndag 26 november 2007

Tengroth på tiljan 3b: En månad på landet

Vi har tidigare uppmärksammmat Birgits framgång på den skånska teaterscenen genom hennes roll som Natalia Petrovna i Turgenevs En månad på landet på Malmö stadsteaters Intima scen. I veckotidningen Se, Nr. 4, 24-30 jan, 1946 uppmärksammas föreställningen genom ett tvåsidigt bildreportage där man förutom en rad pigga fotografier från scenen citerar teaterkritikern professor Ragnar Josephsons omdöme om uppsättningen:

"Den stora segern hemförde Birgit Tengroth i Natalias roll, en förtjusande scenfigur...men framför allt ett spel som måste kallas lysande. Detta är nog den mest virtuosa prestationen som hittills förekommit på Intiman. Kvinnlighetens hela vapenarsenal står den unga skådespelerskan till buds på det mest naturliga sätt och kritikern kan inte annat än lägga ned sina vapen...Ja, det hela tillsammans är en scenisk tilldragelse som man ej kommer att förgäta så snart."

Det manliga hjärtat klappar högt och jublande nere i bänkraderna. Josephson var en på sin tid känd konsthistoriker som publicerade artiklar i stort och smått på ett synnerligen omfattande sätt. Att han dessutom var en man som borde ha haft gott omdöme visar några av hans publicerade titlar: "Den svenska smaken", "Världens bästa dramer i urval" och "Levande konst genom tiderna". Karriären kröntes också med inträde i Svenska akademien. Dock bar inte lovorden speciellt länge, fyra år efter dessa rader skrevs hade Tengroth lämnat såväl teater- som filmscenen. Kvar fanns därefter bara de skrivna orden, ord som skulle finnas kvar, och drabba, gripa och plåga långt efter det att ridån hade fallit.

lördag 24 november 2007

Birgit på DVD!

Glädjande nyheter som jag missat fram tills nu trots att det verkar vara vida känt i filmkretsar: Hasse Ekmans skimrande mästerverk Flicka och hyacinter släpps som DVD i december! Förutom Ekmans lysande manus och regi, strålande skådespelarinsatser in i minsta biroll var ju detta Tengroths sista insats inom filmen. Min själ en sorti på topp!

Tack Helena Marcusson för att du gjorde mig uppmärksam på detta!

fredag 23 november 2007

Birgit i framtiden, utvikning.

Ett ovanligt, men likafullt glädjande inlägg från läsekretsen: den dag dramatiseringen av Birgit Tengroths livs skall ske är det självklart vem som skall axla huvudrollen: Noomi Rapace. I Dagens Nyheter har hon tidigare sagt att hon "älskar olyckliga roller", vilket kan vara en bra början, liksom följande ord: "det är ångesten som har hittat mig, inte jag som hittat ångesten." Dessutom förtydligar hon i dagens tidning: "jag är intresserad av människans dunklare sidor, det som inte är så lätt eller välbalanserat, sprickorna."

Nu kan man (kanske) tycka att fru Rapace är predestinerad för rollen: hon är som bekant gift med skådespelaren Ola Rapace som nyligen hade en av huvudrollerna i långfilmen Allt om min buske som regisserades av Martina Bingert som tidigare gjort kortfilmen Lida pin som var baserad på valda delar ut Nattportier av...Tengroth.

Så kan det bli. Allt hänger ihop. På sitt sätt. Den som lever får se.

[foto ur Dagens Nyheter]

onsdag 14 november 2007

Alli Halling

Alli Halling, eller Anna Lisa som hennes dopnamn löd, kvinnan som gjorde en intervju med Tengroth i Damernas värld 1950, var inte en okänd ung reporter som knackade på dörren, neg och plockade fram penna och papper. Nej, med lite elementär research visar det sig att hon själv varit skådespelerska - om än med en rätt kort karriär: Svenskt skådespelarlexikon (1973) listar fem titlar, medan Svensk filmdatabas nämner nio filmer mellan 1929 och 1946. Mestadels handlade det antingen om icke krediterade roller eller rent av namnlösa figurer. Hennes näst sista insats från 1941 var ingen mindre än Så tuktas en äkta man i regi av Ragnar Arvedson - med Birgit i huvudrollen!

Alltså inte undra på att de var hej & du! Halling var dessutom född 1907, alltså åtta år äldre.

Filmkarriären avslutades 1946 och Halling övergick till en skrivande verksamhet (jämför med Tengroth) - för det mesta handböcker i avdelningen heminredning och matkonst (här lämnar vi definitivt likheterna med Birgit!). Hon publicerade under femtiotalet flera böcker om svensk och fransk matkultur. Sista boken kom 1960 och sex år senare låg hon i graven.

Hon var ingift i branschen, med skådespelaren Einar Axelsson som gjorde ett stort antal filmer alltifrån Victor Sjöströms tid fram till sitt sista levnadsår 1971. Karriären avrundades med roller såväl i Bengt Lagerkvists TV-uppsättning av Röda Rummet som Torgny Wickmans Eva, den utstötta [nyutgiven av Klubb Super 8]! Sannerligen en livsresa genom en tidsepok från debuten i Körkarlen!

tisdag 13 november 2007

"Skaplig kärve med hönsen hemma..."

...sa mjölkbudet till journalisten Alli Halling när han fick veta att hon skulle intervjua Birgit Tengroth. Och, förklarar Halling för andra samhällsskikt och eftervärlden, detta betyder högsta beröm för både charm och intelligens!

Intervjun publicerades sedan i Damernas värld (nr 38, 1950) och är intressant på flera sätt. Den är gjord kanske ett halvår efter Forssells intervju som tidigare behandlats och där den manlige journalisten snarast lät sig övermannas in i ett stilla, förälskat lyssnande verkar den kvinnliga kollegan triggas in i ett entusiastiskt pladdrande samtal där hon efter några rader är hej och du med celebriteten och frågor och svar kastas fram och tillbaka. Båda intervjuerna ger dock samma bild av Tengroth, av en kvinna som kastat av sig en roll, ett skådespel och nu är den hon kanske är, men framför allt den hon vill vara!

"En pratstund med Birgit Tengroth är stimulerande som svart kaffe", inleder reportern, och därefter skissas personen Birgit upp: "Hon är välgörande frisk i synpunkterna, hon är frejdigt rak på sak, hon är i lycklig avsaknad av all sorts sentimentalitet men har fonder av sentiment parat med rivande humor - hon hoppar som en levnadslustig fjällbäck från ämne till ämne och prickar in replikerna som femettor i 150 km:s hastighet. Det hon säger är kvickt formulerat och har en listig underton som man inte blir riktigt klok på. Och så glimrar hennes ekorrögon medan hon avvaktar effekten. Det tar nämligen tid innan omgivningen fattar hennes bisarra tankevolter - men fattar man äntligen så förbluffas man av det logiska sammanhanget. Birgit är så glasklar i tankegången - hennes ordlekeri är ytterst raffinerat - och ändå får man ibland känslan att pratet från hennes sida medvetet görs till goddag-yxskaft. Hon vill se hur folk artigt reagerar inför det obegripliga. Och så återför hon blixtsnabbt samtalet till utgångspunkten och de andra står där men munnen full av stora, dumma potatisar."

Många ord att citera men, sannerligen, en spännande kvinna! Eller påfrestande? Och på bilderna som illustrerar artikeln (och som inte verkar ha något med intervjusituationen att göra) där glimrar minsann ekorrögonen och hon uppför sig närmast spralligt och poserar lekfullt i vit blus, vida långbyxor och röda sommarespadrillos.

Nå, vad säger hon då? Vad gäller litteraturen och efterspelet till Törst säger hon att boken var chock såväl för henne som för dem som fick boken i sin hand: "De trodde inte att jag var sån och jag trodde inte de var såna." Hon har alltid varit en flitig läsare, det finns författare som hjälpt henne och de som stjälpt henne. Som fundament på nattduksbordet finns dock alltid Ekelund och Södergran (liksom de låg där ett halvår tidigare i Forssells rapport).

Hon kommenterar samlevnad: man gör slut och man gör slut och av många små slut blir till slut ett bokslut...och inte förändrar sig en kvinna på grund av äktenskapet, men horisonten kan vidgas, och den kan krympa. Vilket den ännu inte gjort för Birgit, här bor hon ännu i Krags tvåochenhalvrummare i Köpenhamn, de besöker Paris, och färdas njutningsfullt genom Schweiz och Savojen, men något har börjat skava: hon vill bo "i tält", då är man varken bofast eller resande, man behöver inte ha samma politiska uppfattning som sin man om dock inte skillnaderna resulterar i missuppfattning. "Då har man valt fel människa. Det gäller både politik och kärlek." Och vad är då lycka? Jo, att "vara lyckligt olycklig, när man är tvingad till det", och här ser Halling en dörr på glänt som hon respektfullt låter bli att kika in i. Och om livets tvång som hustru: "Man måste ha kläder, man måste representera, måste diska. Man måste mer än man borde, eller hur?" Ja, livsdumhet och fantasilöshet i förening med konventionell livsuppfattning ger den säkra människan. Menat som motsatsen till Tengroth själv.

Nej, jublar Halling om sin själsfrände, hon passar bäst i brunt! Hon vill ha sällskapsliv som rolig teater, hon lämnar helst disken (om möjligt till andra), mår bra av sin chateaubriand (se Forssell!) och dricker sin espresso, sitt rödvin, sin sherry och vermouth, röker oavbrutet amerikanska cigarretter och avskyr alla ord på P, speciellt: pekfinger, program och planer!

Hon säger: stå still vid fönstret: hör inte på dagsnyheterna. Hör fågelsång och kaffet koka över.

[Fotograf: Stig Grip]

fredag 9 november 2007

"Jag håller på och försöker hålla mej oppe"

"Jag har träffat många underliga och svårtydbara och komplicerade människor i min tid, men jag vågar säga: ingen mer fascinerande och oroväckande än Birgit Tengroth."

På hösten 1949 besöker författaren Sven Forssell vår hjältinna i hennes bostad för tydligen har han fått i uppdrag av tidskriften Filmjournalen att skriva ett porträtt. Det dröjer dock inte många minuter innan han lägger notesblocket åt sidan för att helt ägna sig åt detta samtal som alltmer fascinerar honom. Hans minnesanteckningar publiceras sedan i tidningen, i nummer 1, 1950 i form av ett brev till redaktionssekreteraren.

"Hon var inte sådan jag föreställt mig henne. Du vet, man har under en lång följd av år bildat sig en uppfattning (nu ser jag hur dumt det låter!) om en människa, och så plötsligt när man möter henne märker man att hon är helt annorlunda, ja på alla sätt annorlunda än man tänkt sig, och annorlunda alla andra man lärt känna."

Birgit bjuder på chateaubriand och stekt potatis och Forssell mumsar på och lyssnar under fem korta timmar till skådespelerskans utläggningar, "du vet hur få de är som man kan sitta och tala med och lyssna till flera timmar i sträck utan att bli trött."

Han noterar hennes litteraturval: Edith Södergran, Almqvist, Shakespeare, Vilhelm Ekelund, Hesse, Hagar Olsson, Bibeln.
Hennes improviserade aforismer.
Hennes oräkneliga infall och utfall.
Att hon längtar till Paris.
Till ljuset och värmen.
Att hon karaktäriserar sig som Lycklig.
Att hon inte talar skit om någon.
Att hon skriver på sin tredje bok.
Att hon röker "febrilt, nervöst".

Han gillar citatet i rubriken ovan som kommer från Birgit som svar på en kollegas fråga vad hon höll på med.

Det är inte utan att det känns som om Forssell nog blir lite förälskad i den han möter: "De där snabba skiftningarna i ögonen, de flyktiga leendena, händernas rörelser, den mjuka varma charmen i hennes sätt att vara. jag tror att hennes inre människa är oförändrad, absolut oförstörd. Hon är disharmonisk, kanske, eller 'kluven itu' som Dostojevski säger, men det är väl därför hon fascinerar. och det är väl därför hon kan skriva." Han blir "underligt varm i hjärtat. Man känner sig inte längre så fattig och ensam."

Sven Forssell? Jag måste erkänna att jag aldrig hört talas om karl'n men en kontroll visar att han gett ut ett antal skönlitterära titlar samt även stått bakom ett par filmmanus. Dessutom var Forssell ingen främling i film- och teatervärlden: han var under en period gift med Gudrun Brost och far till vår tids Johannes. Ett andra äktenskap ledde till att han blev farfar till TV-kändisen, eller ska vi säga TV-personligheten Gry Forssell - just nu aktuell på stans alla reklampelare!

tisdag 6 november 2007

Sven Stolpe

Jag var nyss fyllda femton år och min far som inom några månader skulle bli 50 hade bestämt att högtidsdagen skulle firas i Rom. Några veckor före avresan tog han mig med till Katedralskolans i Linköping aula där författaren Sven Stolpe skulle hålla föredrag om den eviga staden. Jag minns inte något av själva föreläsningen, eller diabilderna som illustrerade det hela, men jag minns den lille skriftställaren och kulturpersonligheten där framme vid pulpeten som med kraftfullt och armviftande engagemang höll sin dragning.

Stolpe var vid denna tid en kändis (femtiotalsupplagan av Svensk uppslagsbok ger honom drygt 1 1/2 spalt!), författare och debattör, katolik, biograf av drottning Kristina och den heliga Birgitta, och ofta förespråkare för vad som vid denna tid betraktades som rejält konservativa värderingar även om man kan misstänka att det snarast rörde sig om etik, kristen tro och respekt för individen. Han var dessutom lite av en lokalcelebritet eftersom han sedan en tid uppehöll en lektorstjänst i Mjölby - av alla orter. Ibland synes Herrens vägar vara mer outgrundliga än eljest. Han tvekade aldrig att framhålla sina åsikter ändå upp i gubbåren vilket, vill jag minnas, så småningom ledde till att han vid hög ålder fick en rejäl omgång stryk på t-banan här i Stockholm.

Nå, Stolpe var dessutom recensent i Aftonbladet vid tiden för Törsts publicering och han kastade sig med all kraft över Tengroths debut och nådde närmast herostratisk ryktbarhet genom sin totala sågning av den 28 augusti 1948: "en av de råaste och snuskigaste som utkommit på svenskt språk"! Förutom att boken är fylld av "spyor, slagsmål och sexualsnusk" summerar han att "under de 20 år som jag varit verksam som recensent har ett så lågtstående litterärt opus aldrig kommit i min hand."

Varför dessa tillmälen? Enligt uppgift hade rallarsvingarna delvis sin grund i att Stig Ahlgren straxt innan skrivit ner en av Stolpes böcker och nu var det dags att ge igen! Sedan boken, bl.a. tack vare detta utfall, blivit en kommersiell succé, kunde Stolpe - som han ironiskt noterade i sin anmälan av Tengroths nästa bok Nattportier - på tåget Göteborg-Stockholm räkna till 42 exemplar av Törst i tre av tågets salongsvagnar!

Tengroth tog, som tidigare framgått, mycket illa vid sig men skriver någonstans att hon senare vid en bjudning stötte på Stolpe som visade sig vara en mycket artig och, ja, rent av trevlig och behaglig person. Kanske, funderar Birgit: om en sådan person kan vara trevlig, så kanske även jag kan vara det. Hon fann tröst vid den tanken.