Breaking Down Bergman - Episode #7

Ett minst sagt akademiskt inlägg: här analyseras Bergmans filmer, nu Törst. Ja, historien är ju Tengroths, men mitt ibland den kanske lite ambitiösa diskussionen en hel del filmklipp som inte kan ses för ofta:

Människor som minns 24: Rut Hillarp

Är det OK om vi börjar 2012 års Tengrothsodyssé med en dissning? Eller är det inte? Straxt innan årsskiftet gavs nämligen ut två bautavolymer kring författarinnan Rut Hillarp, förvisso ett namn som skulle ha kunnat platsat i den lilla boken "De bortglömda författarnas bibliotek" av Tomas Lidbeck. Men inte nu längre, Birgitta Holms urval av hennes dagboksanteckningar och den parallella biografiska volymen sätter rättvist Hillarp på kartan, om än med pikanta detaljer som får en manlig läsare att rodna. Ja, det handlar om ett "Ett erotisk geni", som undertiteln av den ena volymen lyder.

Mer om detta vid ett senare tillfälle, här konstaterar vi att Hillarp var ett år äldre än Birgit, lärare och författarinna. Hon debuterade litterärt ett par år före Tengroth och publicerade sig framöver, verksam ända in i vår egen tid, samtidigt som hon alltmer krafsade åt sig en plats i den samtida svenska utkantslitteraturen. Hillarp prövade de erotiska gränserna, det verkar ha varit hennes livsuppgift: man som kvinna, tangerade, tänjde så långt det gick - tills dess att vännen Birgitta Holm fann henne i en tyst lägenhet med en plastpåse tejpad över ansiktet. Som en sentida, ensam, Ulla Billqvist. Samma Holm som nu står som utgivare av de två gedigna volymerna.

Hillarp var en person mitt i flödet av litteraturen, utifrån och inifrån sig själv: i kommentarerna kring 1940- och 50-talets Sverige är det naturligtvis inte underligt att Birgit dyker upp, om än mitt i ett andetag, i en hastigt nerkastad anteckning. Kommentaren kring sidhänvisningen i registret är i stort sett lika omfattande som själva texten i den löpande berättelsen. En torsdag 1950 skriver Hillarp:

"det finns en renhet hos mej som inte ens bernt e.[eriksson] har alltid, därför kan jag skriva om vad som helst: Tengroth o Anderberg lika smutsiga. Själv får hon också smuts på pennan men det beror på att hon inte är författare utan ett tidens uttryck som måste tolka tidens ansikte."

Det är allt. Så kort. Kvinnor emellan. Sensibla kvinnor. De levde i och skildrade ändå samma värld, samma tid. Dock är det oklart om detta citat innehåller ett stråk av ironi, eller en kommentar av en litteraturvetare i tiden. Kommentaren är tagen i en hast, vid hyllan, frambläddrat ur volymen. Det sammansatta intrycket oklart. Förhoppningsvis kommer jag att återkomma till denna praktutgåva, så snart jag hinner ta del av den kompletta texten. Du, Rut, vänta, jag kommer snart ifatt!